Och er har man kallat vänner
När man tror man har en väldigt nära vän som man kan berätta allt i detalj för, öppna sig och släppa ut sina känslor så helt plötsligt krossas man mot en betongpelare utan att vara berädd.
Man har tagit skit så jävla mycket, lyssnat på deras känslor, lyssnat på allt de har i sina hjärtan, man har låtit dem pratat ut så mycket att tårar börjar rinna längs deras kinder, men sen när man själv kommer och vill öppna sig så trycks man mot väggen, man blir slagen i magen, spottat i ansiktet och så förnedrad och nertryckt att man faller mot marken och känner sig helt jävla misslyckad!
Två mot en är fegt, ni är lika gamla som jag och jag trodde att man var vuxen i min ålder, men jag hade så jävla mycket fel! NI är inte vuxna och ni har sjunkit såå mycket i mina ögon. Ni sänkte mig, ni sparka mig, ni stänkte hat mot min kropp, ni bröt ner mig psykiskt, och er har jag kallat vänner...
Man har tagit skit så jävla mycket, lyssnat på deras känslor, lyssnat på allt de har i sina hjärtan, man har låtit dem pratat ut så mycket att tårar börjar rinna längs deras kinder, men sen när man själv kommer och vill öppna sig så trycks man mot väggen, man blir slagen i magen, spottat i ansiktet och så förnedrad och nertryckt att man faller mot marken och känner sig helt jävla misslyckad!
Två mot en är fegt, ni är lika gamla som jag och jag trodde att man var vuxen i min ålder, men jag hade så jävla mycket fel! NI är inte vuxna och ni har sjunkit såå mycket i mina ögon. Ni sänkte mig, ni sparka mig, ni stänkte hat mot min kropp, ni bröt ner mig psykiskt, och er har jag kallat vänner...
Kommentarer
Trackback
