Alexandra

Klockan är 20.08, man märker att hösten tränger sig på för solen börjar redan gömma sig bakom trädkronorna, gatulamporna har redan tänds och i alla fönster ser man ljuset från lampor. På ballkongerna sitter folk med en varm kopp te och pratar med sin älskade eller sin vännina, man hör ett litet dovt fnitter då och då från någon av ballkongerna.
Själv sitter jag här, ihop kurrad bland kuddar i min korgstol, lyssnar på james blunt och funderar, funderar på allt, funderar på hur mitt liv kommer se ut om 10 år och dricker min kopp kaffe som redan hunnit bli ljummen.

Mina tankar rusar precis som förr. Undra vad mina vänner gör just nu, undra vart dem man en gång älskat tagit vägen... Tankar, funderingar, dem försvinner aldrig. Det finns alltid något nytt att fundera på.

På jobbet pratade vi om jobbiga saker idag, saker som river upp gamla sår... Vi pratade mycket om folk som dör i olyckor, som tar livet av sig mm... Jag har haft vänner som gått bort men jag tror ingen tagit livet av sig med mening alla skulle levt nu om det inte vore för den där sekunden dem befann sig på fel plats... Tanken på det som hände dem får mina ögon att fyllas av tårar, men jag gråter inte. Vet inte om jag skulle klara att en till vän gick bort, vet inte vad jag skulle göra då...

Jag är en tjej som hela tiden funderar, funderar på allt. Jag funderar på saker som man inte ska fundera på. Ibland kan man fundera för mycket och det är då tårarna kommer utan att man egentligen vet varför...

Jag vill säga till mina vänner, jag vet att inte alla läser detta men ni ska veta att jag älskar er av hela mitt hjärta!

Godnatt mina läsare och mina älskade!