STUDENTEN!
Nu sitter jag här, Lördag eftermiddag den 13 juni. Igår sprang vi ut från skolan och ALLA visste att dem aldrig mer skulle återvända. Glädjen var enorm! Skratten, sjungandet från alla hundratals studenter som väntade på att springa ifrån skolan, ut genom dörrarna och möta det pyntade flaken och den stolta släkten och vännerna!
Klockan halv 8 på morgonen möttes alla studenter i parken för en Champange frukost, heelt underbart! Alla sjöng, skrattade och skålade!
Vi 08.45 gick den långa paraden av studenter upp mot plugget för att avsluta kapitlet "skola och utbildning". Väl uppe bjöds det på mackor, sång, festis (ingen sprit i plugget hehe) tårar, skratt, kramar, vi skrev i varandras mössor för att minnas... I aulan lyssnade vi på sånger. vi sjöng, dansade och plötsligt skrek rektorn ut i microfonen "nu är det dags mina ungdomar, LÄMNA SKOLAN!" och alla ungdomar sprang skrikande och tjoande ut ur aulan och vidare ut på den asfalterade så kallade skolgården som är en parkering där vi möttes av TUSENTALS människor!
Jag snubblade i backen när jag skulle krama om mina anhöriga men klarade mig ändå! På med jeansskjortsen, på med linnet och upp på flaket, skaka champangen, starta lastbilen, på med musiken och allt började rulla! Med champange som rann läng min kropp, sög sig in i min studentmössa och fick sminket att rinna medans vi skrek det högsta vi kunde såg jag skolan försvinna, lärarna som vinkade med ögonen fulla med tårar och tanken slog mig, jag kommer aldrig mer återvända hit för att jag måste som jag gjort i ett antal år, nu är det slut och välkommen till vuxenlivet med jobb och ansvar!
Nere i parken hoppade vi av flaken och sprang tillbaks till dem anhöriga. den GRYMMASTE bilen stog där som skulle ta mig till mottagningen. en mercedez cab! 600 hästar HEELT sjukt! Disel skulle skjutsa mig dit med detta monster!
Kommer till landet, stanken av sprit från mina kläder börjar störa mig lite, så över med båten in i duschen och äntligen ny och fräch igen så gästerna ville ge mig en kram. Supergod mat och massor med dricka, presenter mm!
Klockan börjar bli mkt, på med finkläderna, samla ihop mina vänner som var med på mottagningen, micke, madde, Markus, Markus och mickis! DAGS ATT DRA och röja stan!
Markus var redan dyngrak så vi hade mkt att skratta åt!
Festade loss i timmar, blev slagsmål men vi klarade oss alla levande som tur var. Mötte pappa med alla i hamn! Markus som pappa hämtat tidigare sa MASSOR med konstiga saker i sömnen så då fick vi igen oss ett gott skratt!
Sedan var det läggdags, alla somna som små barn i en mammas vaggande armar och nynnande melodi. MORGON upp igen ich fortsätta dricka!
TACK alla som var med på min dag och stöttade mig, skrattade med mig, grät med mig och höll tal för mig. Utan er finns det inget mig, det vet ni!
Älskar er ALLA!
Klockan halv 8 på morgonen möttes alla studenter i parken för en Champange frukost, heelt underbart! Alla sjöng, skrattade och skålade!
Vi 08.45 gick den långa paraden av studenter upp mot plugget för att avsluta kapitlet "skola och utbildning". Väl uppe bjöds det på mackor, sång, festis (ingen sprit i plugget hehe) tårar, skratt, kramar, vi skrev i varandras mössor för att minnas... I aulan lyssnade vi på sånger. vi sjöng, dansade och plötsligt skrek rektorn ut i microfonen "nu är det dags mina ungdomar, LÄMNA SKOLAN!" och alla ungdomar sprang skrikande och tjoande ut ur aulan och vidare ut på den asfalterade så kallade skolgården som är en parkering där vi möttes av TUSENTALS människor!
Jag snubblade i backen när jag skulle krama om mina anhöriga men klarade mig ändå! På med jeansskjortsen, på med linnet och upp på flaket, skaka champangen, starta lastbilen, på med musiken och allt började rulla! Med champange som rann läng min kropp, sög sig in i min studentmössa och fick sminket att rinna medans vi skrek det högsta vi kunde såg jag skolan försvinna, lärarna som vinkade med ögonen fulla med tårar och tanken slog mig, jag kommer aldrig mer återvända hit för att jag måste som jag gjort i ett antal år, nu är det slut och välkommen till vuxenlivet med jobb och ansvar!
Nere i parken hoppade vi av flaken och sprang tillbaks till dem anhöriga. den GRYMMASTE bilen stog där som skulle ta mig till mottagningen. en mercedez cab! 600 hästar HEELT sjukt! Disel skulle skjutsa mig dit med detta monster!
Kommer till landet, stanken av sprit från mina kläder börjar störa mig lite, så över med båten in i duschen och äntligen ny och fräch igen så gästerna ville ge mig en kram. Supergod mat och massor med dricka, presenter mm!
Klockan börjar bli mkt, på med finkläderna, samla ihop mina vänner som var med på mottagningen, micke, madde, Markus, Markus och mickis! DAGS ATT DRA och röja stan!
Markus var redan dyngrak så vi hade mkt att skratta åt!
Festade loss i timmar, blev slagsmål men vi klarade oss alla levande som tur var. Mötte pappa med alla i hamn! Markus som pappa hämtat tidigare sa MASSOR med konstiga saker i sömnen så då fick vi igen oss ett gott skratt!
Sedan var det läggdags, alla somna som små barn i en mammas vaggande armar och nynnande melodi. MORGON upp igen ich fortsätta dricka!
TACK alla som var med på min dag och stöttade mig, skrattade med mig, grät med mig och höll tal för mig. Utan er finns det inget mig, det vet ni!
Älskar er ALLA!
Kommentarer
Trackback
