Alexandra

Vad ska man göra när nätterna är fulla av tårar, kvällarna fulla av ångest och man har ingenstans att gömma sig...
När mina tårar är som värst och ångesten tar kål på mig brukar jag krypa in under täcket, de ända stället som de känns som att ingen ser mig.
Tänk om jag kunde flyga, flyga upp mot det blå, fri som en fågel där ingen kan stoppa mig. Jag skulle flyga högt, så högt så att ingen skulle se mig, upp över molnen där himmelen alltid är blå. Då skulle jag slippa dig och mina tårar skulle sluta rinna för en liten stund...