Västerås
Det fanns en stund i mitt liv där jag var EXTRA lycklig, en stund i mitt liv som inte va som någon annan stund.
Det var när jag hade mitt liv i västerås. varje helg, varje lov befann jag mig i underbara västerås, mitt drömpalats. Så mycket minnen jag fått från den perioden i mitt liv kommer jag nog aldrig få igen. vi var ett gäng på ca 8-9 personer som skapade kaos, kaos på ett bra sett! vi var på marknader, vi festade, byggde ett gigantiskt tält på en veranda av pressenning, rep och stolar där vi ställde in soffor, filtar, kuddar dator, högtalare och självklart vattenpiporna, västerås högpunkt!
De ända sättet att ta sig fram i västerås var cykel (kändes det som iallafall). alla cyklade och när man satt där på pakethållaren märkte man att cykla var nog det första alla i västerås lärde sig för det gick undan må jag säga! Ibland fick jag cykla själv men då fick vi inte ha brottom för det gick inte så fort *ler*! När jag var i västerås var det nästan alltid fint väder och det gjorde minnena ännu bättre.
Västerås är ett folk av sitt eget slag, ett folk med mycket idéer, mycket bus, ganska mkt konstigheter och helt sjukt snälla!
Det fanns en familj som vi nästan alltid var hos, där vi hjälpte till att göra iordning deras trädgård, vi bar sten, sådde gräs, krattade, byggde saker och mkt mer. men det brukade alltid sluta med att det blev vatten krig, sandkrig, brottning eller något liknande tills det ropades till lunchdags då vi slog oss ner runt ett fint bord i den uppgrävda trädgården med en varsin öl i handen.
Jag kan inte gå igenom allt om västerås, alla minnen och all saknad jag har efter den tiden, jag kommer aldrig kunna få någon att förstå att västerås sitter djupt i mitt hjärta och ingen kommer förstå hur jag kan älska det stället så grymt mycket så jag stoppar här.
Men glöm inte bort, västerås i mitt hjärta föralltid<3
Det var när jag hade mitt liv i västerås. varje helg, varje lov befann jag mig i underbara västerås, mitt drömpalats. Så mycket minnen jag fått från den perioden i mitt liv kommer jag nog aldrig få igen. vi var ett gäng på ca 8-9 personer som skapade kaos, kaos på ett bra sett! vi var på marknader, vi festade, byggde ett gigantiskt tält på en veranda av pressenning, rep och stolar där vi ställde in soffor, filtar, kuddar dator, högtalare och självklart vattenpiporna, västerås högpunkt!
De ända sättet att ta sig fram i västerås var cykel (kändes det som iallafall). alla cyklade och när man satt där på pakethållaren märkte man att cykla var nog det första alla i västerås lärde sig för det gick undan må jag säga! Ibland fick jag cykla själv men då fick vi inte ha brottom för det gick inte så fort *ler*! När jag var i västerås var det nästan alltid fint väder och det gjorde minnena ännu bättre.
Västerås är ett folk av sitt eget slag, ett folk med mycket idéer, mycket bus, ganska mkt konstigheter och helt sjukt snälla!
Det fanns en familj som vi nästan alltid var hos, där vi hjälpte till att göra iordning deras trädgård, vi bar sten, sådde gräs, krattade, byggde saker och mkt mer. men det brukade alltid sluta med att det blev vatten krig, sandkrig, brottning eller något liknande tills det ropades till lunchdags då vi slog oss ner runt ett fint bord i den uppgrävda trädgården med en varsin öl i handen.
Jag kan inte gå igenom allt om västerås, alla minnen och all saknad jag har efter den tiden, jag kommer aldrig kunna få någon att förstå att västerås sitter djupt i mitt hjärta och ingen kommer förstå hur jag kan älska det stället så grymt mycket så jag stoppar här.
Men glöm inte bort, västerås i mitt hjärta föralltid<3
Kommentarer
Trackback
