Alexandra

Tårar som rinner, vackra som kristaller. Ett minne blått från tiden förr, en dröm i smärta med krossad själ, en saknad efter värmen som aldrig fanns, värmen från någon annans hjärta. En tyngd på hjärtat, en bild av tårar, en tanke som plågar. Kärleken jag aldrig fick, fick inte plats i denna barnaskara, en uppväxt i skugga, kärlek som inte egentligen fanns. Rakblad var den största kärlek som fanns, blod var den ända lyckan som fick läppar att le. Smärta blev till kärlek, ensamhet blev till lycka, fantasidjur blev till vänner.