Inga pengar men en chans

Jag fick aldrig pengarna men jag fick chansen. Det ända jag nu äger är ett par mjukis byxor, ett par underkläder, ett linne och min hund.

De finns en tung börda på mitt hjärta nu, att vara tvungen att lämna allt är inte något man drömt om, att springa ifrån mitt eget liv, att springa ifrån min egen familj är nog de värsta som hänt mig. tårar som falller, vackra som kristaller. så ömtåliga, så lätta men ändå så hemska.

Tack till alla som hjälper mig och stöttar mig. det är inte lätt att vara 19 år och inte ha något kvar, att inte ens längre ha ett hem att skydda sig i. Jag har en tung börda som jag gömmer inom mig, mina tårar rinner men det syns bara inte, vill inte att ni ska se min smärta, vill inte att ni ska se att jag lider.

Jag är rädd för mörkret, rädd för tomheten, jag är rädd utan er men jag vil inte erkänna det...

snälla ring och be mig komma tillbaks...

Jag saknar dig Linnea min lillasyster! du finns långt in i mitt hjärta<3

Simon min lilla bror, du är fortfarande en del av mig...<3

Kommentarer
Postat av: Emelie-Marguerite

Oh, vad hemskt.. :/

2008-02-10 @ 16:57:06
URL: http://www.empemelie.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0