Alexandra

Kommer du ihåg, minns du vad vi sa, vad vi gjorde, minns du hur vi mådde...?

Jag kommer ihåg, jag minns vad vi sa, jag minns vad vi gjorde och hur bra vi mådde!
Dina ögon är som en hel stjärnhimmel, ditt leende är som den vackraste solnedgången, hela du är som en hel värld.

När dina händer nudda mina kinder lös jag upp som en solig sommardag, när du log mot mig blev jag varm som sanden i öknen! Jag funderar alltid över om det gjorde ont... när du föll från himlen...

Du var som min gatulykta, du gjorde inte vägen kortare att gå men så mycket lättare.
Hos dig var jag trygg, hos dig var jag varm. Hos dig skrattade jag, hos dig kunde jag öppna mitt hjärta. Grät jag torkade du mina kinder torra igen, skrattade jag, så skrattade du med mig.

Jag drömde om dig inatt... Vi satt vid havet, himlen var aldeles stjärnklar och månen lös upp vattnet... du tog försiktigt min hand och kysste den, du log och tittade ut mot havet igen men släppte aldrig min hand... Det kändes så verkligt men det kanske beror på att vi en gång satt vid havet och du höll min hand. När jag frös la du din tröja över mina axlar, du la dina armar runt mig så jag skulle få din kroppsvärme... jag minns det som om det vore igår...

Vart är du nu, vad gör du, hur känner du dig... Snälla, kom tillbaks och håll min hand igen, jag är rädd utan dig, jag är tom utan din närhet och jag slutar aldrig frysa...